Mariehamnsmuseet med modellstaden
Bildningstillfälle om byggnadsvård
28 oktober 2023
elingenjör Guy Schåman:
Installationer – ventilation,
VVS – el i gamla hus
Är de gamla elledningarna säkra? Törs du lita på kontakter och strömbrytare? Måste el-dragningen göras om med hänsyn till elsäkerhet eller för att rusta upp huset till modern standard?
Strömbrytare och kontakter slits förstås när de används, annars är det är mest den omgivande miljön som får en elanläggning att åldras; t.ex. gammal isolering som torkar och smulas sönder eller rost i rör, säkringscentraler och apparater. Rosten beror oftast på kondens, som bildas i utrymmen där temperatur och fuktighet växlar mycket. Därför bör elcentraler sitta där det är konstant temperatur.
Dessutom orsakar åskan bränder, som ibland inte märks förrän upp till ett år efteråt. Glöm inte att sådant drabbar också telefonledningar och datamodem med mera.
Fram till och med elmätaren är det elleverantören som har ansvaret. Men efter mätaren så är det anläggningens ägare – vanligen fastighetsägaren – som ansvarar för att anläggningen är säker.
Ägaren bör därför regelbundet titta över alla ledningar, dosor, uttag, strömbrytare och apparater (okulär egenkontroll). Spruckna kåpor, glappande uttag och nötta sladdar måste bytas ut!
Nästa steg är att beställa en okulär besiktning av elfackman (behörig installatör eller besiktningsman). Då bör också ingå en isolationsmätning. Det skall resultera i ett protokoll som tar upp brister och förslag till åtgärder.
Om man misstänker att det finns dolda skador, till exempel efter ett åskväder, kan man låta göra en stötdonsmätning. Den görs också av elfackman. Då måste alla förbrukare kopplas ur, och ledningarna provas med upp till 3000 volt.
Ledningarna i våra bostäder, strömbrytare och vägg-uttag får användas om de är felfria. Dagens strängare bestämmelser gäller vid nyinstallation, men inte befintliga anläggningar, så att säga retroaktivt.
På vinden eller i källaren har man kanske ledningar på knoppisolatorer med lamphållare och kabelgenomföringar i porslin, monterat på 1930-talet. Då gäller fortfarande 1930-talets bestämmelser, och allt får användas – bara det är i gott skick, och det inte finns någon risk för personskada eller brand! Ett sådant gammalt ledningsnät får också underhållas så att det fungerar på avsett vis.
Om ett rums användning ändras, om man till exempel gör bostad av ett vindsförråd, gäller däremot dagens säkerhetsbestämmelser. Likaså om man bygger ut elanläggningen i utrymmet. Då måste hela installationen göras om enligt dagens bestämmelser.
Man kan även dra nya ledningar i gamla infällda stålrör. Då drar man ut de gamla trådarna där isoleringen blivit murken, och drar in nya. Det kan betraktas som underhåll. Man bör sätta in en jordfelsbrytare i anläggningen, för att vara garderad mot osynliga felkällor inne i rören.
"Strömbrytare och uttag får gärna vara gjorda av hårdplast, porslin eller bakelit. Det är material som har svårt för att fatta eld om en glappkontakt eller dylikt uppkommer." (bild: Byggnadsapoteket i Billnäs, Finland)
Bestämmelserna för nyanläggning är i dag tämligen omfattande jämfört med för bara 30 år sedan, det ska ju t.ex. vara skyddsjord i alla vägguttag och lamputtag. Syftet är att förebygga personskada och brand.
Jordfelsbrytare bör man ha i anläggningen, det ger hög personsäkerhet. Hög brandsäkerhet, däremot, får man bland annat genom att ha elcentraler av konventionell typ, med kåpa av plåt och isolering av porslin, och med stora luftavstånd. Undvik plastkapslade elcentraler!
Ledningar och dosor kan vara utanpåliggande.
Elektriker ska inte i onödan hålla på och bila och hugga i väggarna på gamla hus. Men man borde försöka ta fram stilriktiga golv- och taklister som kan dölja kulokabeln.
Strömbrytare och uttag får gärna vara gjorda av hårdplast, porslin eller bakelit. Det är material som har svårt för att fatta eld om en glappkontakt eller dylikt uppkommer.
Gamla strömbrytare, -uttag och kopplingsdosor får användas så länge de fungerar. En seriös elektriker ska kunna avgöra om de är funktionsdugliga och ofarliga, och montera dem om kunden så önskar.
Duger då de gamla lamporna?
Om man har gamla lampor utan jordning och flyttar till en bostad där alla uttag är jordade bör lampor med metalldelar i de flesta fall byggas om av en elfackman. Han monterar en ny sladd med jordad stickpropp och ledare för skyddsjord, och ansluter jordledaren till metalldelarna. Det kan dock kosta en slant.
– Ett alternativ kan vara att ansluta armaturen via en så kallad isolationstransformator. Då blir armaturen säker utan att metalldelarna är jordade. Det kan vara praktiskt till exempel om man har en fin kristallkrona med glödlampor.
Torpet från 1800-talets mitt hade aldrig el från början. Då var det talgljus eller stearinljus. Fotogen började användas till lampor omkring 1860. El till belysning kom i Sverige först på slutet av 1880-talet och blev vanlig flera decennier senare.
Till 1800-talstorpet anses det passa med fotogenlampor eller enkla »skomakarlampor« från elektricitetens barndom.
Befintliga kuloledningar som följer lister, foder och socklar kan få sitta kvar om de är i god kondition. Byte innebär ju stora ingrepp i husets ytskikt. Omtapetsering och ommålning blir oundvikligen följden, och det kan vara förödande för en välbevarad miljö.
Som redan nämnts är det de krav och bestämmelser som gällde vid installationen som fortfarande gäller, såvida inte anläggningen byggs ut eller rummen får annan användning.
I enklare miljöer och på landsbygden har man dragit ledningarna synligt utefter socklar och lister. I städerna har däremot ledningarna ofta dolts i rör i väggarna.
När det gäller moderna installationer för elvärme, ventilation och datautrustning kan de grövre kablar som det då blir fråga om eventuellt dras över vind eller i källare och döljas i rummen. De ingrepp i husets stomme som blir nödvändiga äventyrar inte bärförmågan och kan försvaras ur antikvarisk synpunkt.
Nya ledningar för belysning kan läggas så att de göms av gardiner.
Takuttag kan placeras på väggen över fönster i stället för mitt i taket så, att lampsladden därifrån kan dras fritt hängande till lampans fäste. Det medger även alternativa placeringar av taklampan för att passa olika möbleringar.
Kablar och ledningar kan gömmas i en list med ränna, täckt av ett lock, som fogas till befintliga foder och socklar.
1920-talsvillan
I miljöer där elinstallationen är jämnårig med huset kan det vara rätt ur antikvarisk synpunkt att restaurera även elledningar, dosor, vägguttag och strömbrytare. De är ju delar i den historiska helheten.
Men elledningar torkar och blir spröda. Så länge man inte rör dem kan de få sitta kvar.
Vill man behålla de gamla ledningarna och vara säker på att de inte ska orsaka överslag och eventuellt brand, kan spänningen transformeras ner till 48 volt och speciella glödlampor användas.
I annat fall, och alltid om anläggningen utvidgas eller användningen av rummet ändras, byter man de gamla kuloledningarna mot nya. Gamla don kan återanvändas om de är felfria. Sådana kan även köpas i byggnadsvårdsbutiker. Nytillverkade strömbrytare och vägguttag i äldre stil, mer eller mindre autentiska, finns också till salu.
Men drar man om elen ska den anpassas till dagens krav. Ledningar och uttag med jordning och petsäkerhet är den standard som gäller idag.