Tomten inropades på auktion år 1883 av garvaren och skofabrikanten Hugo Alfred Fahler som samma år lät uppföra ett bostadshus och uthus efter A. Hasselgrens ritning. Det flyttades från Lemströms kanal där det under kanalbygget 1882 hade fungerat som bostad och kantin. År 1881 hade den nyinflyttade Fahler bildat ett bolag för sin garverirörelse med Ludvig Theodor Lignell som tyst bolagsman. Fahler bodde på garveritomten medan Lignell bodde på denna tomt. Han var med och startade Föreningen för Sjömanshemmet och hörde till styrelsen 1884-1903. År 1891 skänkte Lignell en del av tomtmarken (sannolikt östra halvan) för ett nytt Sjömanshem. Lars Sonck ritade olika förslag av vilka alternativ 2 godkändes i februari 1895. Två år senare ansågs Soncks ritningar (inte återfunna) för dyra att genomföra varför projektet förföll på denna plats. Det kan nämnas att Sonck år 1896 ritade ett trevånings stenhus i Hangö åt Ludvig Theodors son, tulluppsyningsman Martin Lignell. En bagarstuga ritad av Hilda Sjöblom byggdes år 1892. År 1901 gick Lignell i konkurs. Fahler löste ut honom och skrev dessutom ett kontrakt där han bl.a. förband sig till att låta makarna Lignell under hela deras livstid hyresfritt förfoga över gården och tomten. Dessutom lovade han att sköta underhållet förutom gårdsplanens renhållning och snöskottning vintertid, att förse Lignells med åtta famnar torr ved, varav fem famnar björk och tre famnar barrträ, samt ”nödiga skodon för tre fullväxta personer”. Vidare utlovades förvaringsutrymme i sjöboden vid Östra hamnen och för makarna Lignell och deras anförvanter fri tillgång till badstugan. Kontraktet höll inte. Fahler dog år 1909 och gården köptes av postförvaltaren Erik Johan Karhunen, som i sin tur sålde den vidare åt Gustaf Erikson i april 1915. Lignell och hans hustru dog 1911 i Levide prästgård på Gotland.
”Segelfartygskungen” Gustaf Erikson är Ålands mest berömda kapten och skeppsredare genom tiderna. Sitt rederi startade han 1913 och blev därmed ett slags arvtagare till August Troberg. År 1921 lät han om- och tillbygga bostadshuset och breddade det mot gården. Förstukvistarna sammanbyggdes, sjömanshuset blev en stor sal, badrum inreddes och en ny storslagen yttertrappa byggdes på gårdssidan. År 1925 ritade Jac Lundqvist en tillbyggnad till uthuset i form av bilstall och verkstad och fem år senare en tillbyggnad till bagarstugan, som vid det här laget var kontor.
År 1929 ägde Gustaf Erikson 15 av sammanlagt 40 fartyg i Mariehamns handelsflotta, till största delen segelfartyg av järn eller stål, men då hade han också förlorat lika många i förlisningar. Senare satsade han på ång- och motorfartyg och vid sin död hade han förvärvat sammanlagt 63 fartyg, bland dem legendariska skepp som Herzogin Cecilie och Pommern.
Gustaf Erikson var mycket ekonomisk, vissa ansåg honom t.o.m. snål. Han lär bl.a. ha uppmanat sina kaptener att servera snapsarna ur mindre glas och att se till att det inte blev något som liknade pensionat då främmande skulle bjudas på mat. Dessutom brukade han föra hem kättingar och vajrar som låg lösa i hamnen och ansåg att han t.o.m. borde få betalt för det. Som PR-man för Åland har han dock gjort en stor insats och belönades år 1931 med titeln sjöfartsråd. Huvudbyggnaden brandskadades allvarligt julen 1989 men är pietetsfullt restaurerad. Gården med byggnader donerades efter återuppbyggnaden av familjen Erikson till Mariehamns stad och landskapet Åland.