Möjligen var detta hus egentligen en bagarstuga som hörde till Mansas hemman (nr 2) när gamla Övernäs by blev staden Mariehamn. Platsen det stod på torde ha varit oreglerad, på Öhbergska backen i södra änden av den då mycket kortare Torggatan. Husbonden som hette Karl Andersson bodde där med hustrun Anna och två andra familjemedlemmar. Efter att huset reparerats nödtorftigt användes det som stadstjänarens tjänstebostad. Från 1880 tjänade huset som stadshäkte. Grövre brottslingar skickades till kronohäktet Vita Björn i Kastelholm. Tydligen var häktet sällan använt eftersom stadens epidemisjukhus inhystes i lokaliteterna ända till år 1892. År 1891 revs ett uthus på tomten och ett nytt byggdes i vinkel till "fängelset". Sålunda fick man två fasta väggar för fängelsegården. Vid sekelskiftet flyttades häktet till Societetshusets källare, där det gick under namnet "butkan". Från ca 1911 var huset stadens fattiggård. År 1913 byggdes en förstuga med två ingångar på husets östra sida. Huset, som revs år 1928 (och till viss del återuppfördes på Klinten i form av det s.k. Henlingska strandhuset), torde tillsammans med Övernässtugan ha varit det sista som återstod av Övernäs gamla by. I dag finns endast Övernässtugan kvar som minne av bebyggelsen från tiden före stadens tillblivelse.
(Källa: Steinby, Ann-Gerd. 1988. Badort på modet. Badliv i sekelskiftets Mariehamn.)
Bilden visar fattighuset som låg söder om nuvarande korsningen Torggatan-Mariegatan.