Kofferdikaptenen A.V. Jansson uppförde hus och uthus på tomten år 1875. Mellan åren 1876 och 1879 verkade Stadens högre svenska folkskola i huset, som dock ansågs alltför trångt för eleverna och lärarinnan. I början av detta sekel köptes tomten av stadspolisen Erik G. Skarén, som kom från Föglö, Finholma. Skarén bodde i en lägenhet tillsammans med sin hustru Erika. Dottern Ljuba bodde länge i husets andra lägenhet med sin man Carl Granit. Ljuba hade av sin man fått ett piano, som hon övade flitigt på. Mamman brukade stolt berätta för väninnorna på kafferep att: ”Det klingar så ljuvligt i vår ända när Ljuba spelar i sin ända”. Under vår- och höstmånaderna var det alltid livligt i korsningen mellan Brunnsgatan (nuvarande Ålandsvägen) och Södra Esplanadgatan (Stora gatan), alltså precis vid Skaréns hus. På 1920-talet fanns ännu en hel del kor i staden. I maj släpptes de ut på bete på stadens mark. Korna var turvis en vecka på södra kobetet, som gränsade till Liniegatan (nuvarande Skillnadsgatan), och en vecka på norra kobetet, som gränsade till Köpmansgatan. Korsningen utanför Skaréns trafikerades alltså ofta och blev en naturlig knutpunkt för kvinnorna, som träffades där för att resonera. Att sköta korna var mestadels ett kvinnogöra. Också eleverna, ”störarna”, i navigationsskolan samlades ofta i korsningen, som därför också kallades ”störtorget”.