Bagarstuga ritad av A.G. Silander, fastställd 1890 • Ritning till fasadförändring av bostadshus ritad av Hilda Sjöblom 1893 och 1896 • Även Torsten Montell ritade byggnadsförändringar för bostadshus under åren 1903 och 1909

---

Tomtens första ägare var handlanden Michael Kuffchinoff från Skarpans, som köpte den på tomtaukionen år 1867. Den bebyggdes med långa envåningsbyggnader, en med sadeltak mot Norra Esplanadgatan och en med valmat tak mot Torggatan under tidigt 1870-tal. Stadens utfallsdike från västra delen av staden till Slemmern gick ännu i början av 1900-talet ointäckt längs tomtens södra gräns, med växande sanitära problem som följd.
Från år 1880 ägdes gården av kapten August Laurén (1833–1881) och hustru Wilhelmina (1835–1899). Efter att Laurén drunknat i en orkan på Atlanten övertog äldste sonen August Laurentius Laurén befälet över Sittkoffs barkskepp Mariehamn, som år 1882 blev Ålands första jordenruntseglare efter en 136 dygns resa. Stadens första ordningsman F. D. Scheffer (1823–1883) bodde i gården mot slutet av sitt liv.
Fram till början av 1890-talet fanns stadens postkontor i gården, varefter det småningom flyttades till skräddare Hellbergs gård som år 1893 stod nybyggd på tomt 1 i samma kvarter.
Under åren 1893–1897 bodde och verkade bankdirektör J. E. Pajala i gården. År 1896 köptes den av Nordiska Aktiebanken, som flyttade sitt kontor dit från Parkgatan. Under Ålandsrörelsens tid 1917–1921 var Nordiska Föreningsbankens bankdirektör svenske vicekonsuln Otto Tamelander. Han var en av rörelsens centralfigurer och våren 1918, under den svenska Ålandsexpeditionens närvaro på Åland, flaggade han med svenska flaggan i drygt två månader utanför kontoret. Han fick lämna både bank och konsulsbefattning och bosatte sig i Sverige.
Stadsläkarna O. A. Roos och Artur Tollet har haft mottagningar i gården. Sedan 1920-talet har Mariehamns Bokhandel funnits i gården.
Bilden visar bankhuset som det såg ut i början av 1900-talet. Mycken möda har lagts på snickarglädjen kring fönster och på dörrar. På tomten fanns också direktörsbostäder, gårdskarlsbostad samt uthus.